Tiden är ett förunderligt ting.

Ibland hinner man inte riktigt med.
Hinner inte riktigt med klockan, bussen, kastrullen som kokar över.
Solen, avtalade tider och hösten som blir vinter som blir vår.
Jag har inte riktigt hunnit med mig själv. Och så ibland blinkar jag yrvaket och konstaterar;
Här är jag. Aha...